Symboler

Medicinen representeras av staven med orm, som ringlar sig kring denna. I det gamla Mesopotamien var dessa insignier för guden Ningichzida och de kom sedemera att i den grekiska mytologin gälla för läkekonstens gud, Asclepion. Genom att komma ur jorden som också härbärgerade så många läkande ämnen fick ormen en särskilt helande kraft. Under dessa båda symboler finns en kvist av medicinalväxter.

Medicinska Föreningen har sedan 1922 betraktat de fyra kardianalvätskornas färger som sina. Endast de stora inom medicinen får bära dem alla samtidigt, men lärjungarna bär dem tvenne åt gången. I början kröns man av slemmets vita och blodets röda färger, men senare avancerar man till att få bära den gula och svarta gallans kulörer. Forskarstudenter bär de gula och vita färgerna.

Fyrsaftsläran, eller humoral-patologins, största förespråkare var Hippokrates (430-377 f.kr.) och Galenos (130-200 e.kr.). Enligt denna lära bestod alltså kroppen av fyra vätskor och dessa motsvarandes av de fyra elementen och har följande egenskaper:

Slem - Vatten - Kallt och fuktigt
Blod - Luft - Varmt och fuktigt
Gul galla - Eld - Varmt och torrt
Svart galla - Jord - Kallt och torrt

Kroppsvätskorna bildades av den intagna födan genom kokning och separation i magsäcken, mesenterialvävnaden och levern, varefter de fördes med de blodförande venerna ut i kroppen. Artärerna däremot förde bara luft. Vid obalans mellan olika egenskaper uppstod dyskrasis, sjukdom. Detta botades vanligtvis genom att man förde bort de ämnen som det fanns för mycket av, t.ex. genom åderlåtning.